En stjärna i gryning, en bubbla i en ström
Skrivet av momo den Mar 9, 2010 i Kärlek & Pepp! | 10 kommentarer
Sverige. Vitt. Snö.
När jag vandrar på sjöns tjocka istäcke känner jag varje steg, känner moder natur som omger mig, solen stråla ner på mig. Och jag inser att jag trivs. Det är precis här jag vill vara.
I fem år har jag flutit runt i världen. Hamnat på olika ställen. Liftat, flugit, åkt tåg, buss, bil, cyklat, gått. Jag har bott i tält, trädkojor, kollektiv i städer, hus på landet, husbil, i trädgårdar, sovit i hängmatta under stjärnorna. Jag har träffat så galet många vackra människor från så många olika länder, knutit många kontakter och lärt mig enormt mycket.
Stigen har växt fram för mina fötter, steg för steg utan att avslöja vad som ska ske ögonblicket efter detta. Jag har haft tusen planer och förkastat allihop när något nytt kommit i min väg. Jag har bränt broar och lärt mig bygga skepp. Jag har lidit och jag har älskat, det har vart asjobbigt, jättelätt, underbart, magiskt, kallt, jävligt och svårt. Jag har lärt mig ett nytt språk och lärt mig mer om kärleken. Och jag har vuxit, oj vad som hänt, och fortfarande händer i mig, hela tiden. Ser jag tillbaka på den Momo som lämnade Sverige för fem år sedan… en stjärna i gryningen, en bubbla i en ström. Allt är nytt i varje ögonblick och det finns aldrig någonsin något gammalt att fly från.
Nu har världen tagit mig tillbaka till min hemstad. Jag sitter i vad som en gång var mitt rum där jag växte upp. För tio år sedan var väggarna svarta.
När jag slutade sträva blev jag allt jag ville vara.
Så länge sedan. Så ofantligt länge sedan. Hundra tusen evigheter…. en blixt, en låga, ett spöke och en dröm.
Jag är så tacksam för allt som varit. För allt som är. Jag vet att allt som är förändras, att mina känslor, tankar och uppelvelser kommer vara annorlunda redan i nästa ögonblick. Jag låter det hända. Låter vad som sker ske. På så sätt skänker varje ögonblick, varje upplevelse tillfredsställelse och lycka. Allt är fullkomligt precis som det är.
Allt är fullkomligt precis som det är.
En insikt som tog mig många år att komma fram till. Många år genom mörker och ljus. Det var där hela tiden, nuet; uppelvelsen. Kanske hade jag inte behövt resa över halva jorden för att inse det. Men det var den vägen livet tog mig. Och jag har fått ett galet äventyr på vägen!
Jag har på känn att mitt världsliga äventyr inte är över. Men just nu verkar det som jag slår mig ner i Göteborg för en tid. Livet har skänkt mig ett rum i en jättevacker gammal villa vid Änggårdsbergen, med lika vackra människor. Nu är det dags att ta tag i saker på riktigt. Börja jobba på riktigt. Jag skriver på inte mindre än tre böcker. Nästa vecka startar jag mitt företag och börjar ge massage på riktigt, med själ och kärlek. Jag fortsätter min utbildning till reflexolog. Miri Raw öppnar första maj. Då planerar jag också lansera mitt klädmärke. Våren kommer bli intensiv. Och magisk!
Mest av allt njuter jag av att vara hemma igen. Skönheten i den vackra snön. Sveriges enkelhet. Alla vackra vänner, som bara lyckas bli fler och fler, trots att jag nästan aldrig är här. Det är här jag ska vara. I Sverige. I Göteborg.
Jag njuter av att vara precis där jag är. Och av att göra precis det jag gör.
Andas.
Är.
Välkommen hem till mig själv.
10 Comments
Submit a Comment
*Ler stort*
Det är verkligen en vandring på kärleksvågor nu.. <3
Känner igen känslan. Häromdan kom jag att tänka på Hedemora, alla gatorna, alla torgen jag kan utantill… och jag blev så outsägligt glad att Hedemora numera bara är som vilken annan småstadshåla för helst för mig. Jag är inte där längre. Jag är en fullkomligt annan människa. Och det känns galet bra
Kram, sötis!
Precis. Som. Det. Skall. Vara…
Jag glädjs med dig, älskade vän!
”Har du varit i mörkret, min vän?” Det var rubriken som väckte mig och har fått mig att återvända till din sida nästan dagligen för att se om det finns mer att läsa.
Jag blir glad av att läsa dina texter, få tal del av dina tankar. Lycka till med allt du skriver du skall företa dig nu, hemma i Göteborg. Och tack!
Vad glad jag är att jag kan inspirera, Jacita!
Jag ska försöka vara duktigare med uppdateringar så det finns mycket nytt att läsa..
Det är underbart att läsa din lovsång till livet, till din ”hemkomst” och till din livskänsla.
Jag själv är fortfarande en flaxande skata … inte otryggt flaxande, inte hemlös … men likafullt flaxande … och älskar att vara på flaxande fot eller på flaxande vinge … ”Tills vingen brister” (Yrsa Stenius)
Inåt och utåt … Flaxet är på sätt och vis mitt livselexir … men så brukar jag ju inte bo i tält heller på mina flax … har gjort … men brukar inte.
Kramar!
.. och det är så underbart att få så vacker respons! Jag tror man blir bekvämare med åren. Jag har inte flugit färdigt heller, bara landar lite och ser hur livet ser ut från en stabil punkt
Tack för all vacker pepp, skatan! Det betyder mycket..
Och välkommen hem från mig! Du är lycklig över att vara åter i Sverige och jag längtar mer intensivt för varje dag till Beneficio!
Beneficio är nog jättehärligt nu… våren toksprudlar och mandelträden hade till och med hunnit bli gröna innan vi åkte från Orgíva.
Men egentligen är nog känslan av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.. det är bara frid, oavsett var man är eller vad man gör
Låter underbart. Och att fara kors och tvärs över jordklotet för att kunna landa var kanske något du behövde för att förstå att lyckan finns precis där du är, inom dig. Jag tror det och jag kan förstå det men jag känner det inte, inte ännu, jag vill ut, se, känna, andas, göra