Eld eld eld. Som om.
Skrivet av momo den Sep 2, 2010 i Satsang | 10 kommentarer
Nya uppbrottstider. Världen vacklar åter för mina fötter. Jag ser det hända. Ser vems fötter. Att inget egentligen händer. Ändå skriker sinnet att det är på riktigt. Jag vilar som orkanen i sitt eget öga, låter sinnet kämpa för sin överlevnad.
Allt som händer i drömvärlden är för att du ska vakna upp ur separationen.
Det som vackar, som krossas, är egot. Min guru ger mig åter hårda lektioner. Trodde du du vaknat upp va? Ha! Känn på det här! Jag borde kanske ge henne en zen-käpp. Det skulle vara barmhärtigare, vill sinnet säga.
Barmhärtighet. Pfft! Jag jublar för varje bit illusorisk jagidentifiering som faller av. Pånyttfödelse får göra ont.. och anyways, vem lider? Det är ju en helt ny värld att förhålla mig till. En värld där jag inte vet någonting, inte kan styra något. När all kontroll jag trott mig haft rinner ur mina händer. Där den enda tryggheten och vilan finns i Självet. Du kan aldrig luta dig tillbaka på illusionen. Den vacklar. För den är inte på riktigt.
Krishna bränner upp hela min värld. Jag ser elden. Ser att det inte är någon skillnad på den, mig och den värld som brinner upp.
Snart ger jag mig av till Indien. Med typ femtio tusen mindre än jag trodde (hej CSN). Utan någon aning om var eller varför. För att jag måste. För att min värld brinner upp och jag vill hälla bensin på elden. Låt hela jävla skiten explodera! Jag ska skratta hela vägen genom egots dödsryckningar. Som om det vore på riktigt. Som om något vore på riktigt…
Drömeld i drömvärld. Uppvaknandet vill vakna upp och jag tänker inte lämna något jag att stå ivägen för det. Jag hånskrattar åt tankarnas försök till självberättigande, låter bränslet klucka ut och dansar i explosionen.
10 Comments
Submit a Comment
Hahaha! Underbart! Härligt fantastiskt! Brinn!
Låt sanningens eldsflammor.
Sluka allt.
Och ändå.
Vad kan den göra till aska?
Om inte bilden av illusionen.
Hälsa moder India.
Att hon är i mitt hjärta.
Glöm inte att plocka fram brännbollsträt också. För du kommer nog bli tvungen att slåss mot både brandkåren, polisen och sjukvårdspersonalen som försöker dra in dig i ambulansen för att rädda både dig och huset. Räkna med det.
Men lycka till! Do it! Do it!
Vi visste ju att v kulle behöva släppa taget om allt när vi gav oss in i leken.
Ja,ja,ja! svarade vi då, ivriga att växa och befrias.
Allt är i sin ordning. Det kan inte vara på nåt annat sätt, så bara andas
Heja!!
Var rädd om dig … hm … eller ja, var rädd om den du är … den brustna illusionen … brinn inte i båda ändarna. Vi vill ha dig kvar … Take it easy.
talar ”tant” Skatan och önskar ”lycka till på färden” … den inre såväl som den yttre.
Kramar!
Hmm, är den där elden överallt?
Var den här innan eller kom den med Mooji?
Ah. Denna eld!
Mooji har inte så mycket med den att göra. Hans kramar sa bara, det är inte så viktigt. Fast där blossade den upp. Jed McKenna har nog ett finger med i spelet. Och min ‘guru’, eh, vad jag nu ska kalla henne.
Nu brinner det inte så mycket mer. Just nu. Det mesta är klippt. Spelar inte så stor roll. Är inte så viktigt. Det är lite ovant att inte brinna, att inte bry mig, att låta allt vara precis som det är. Men det är också helt okej.
Vad gör du när du inte kan få CSN längre?
När ska det brinna upp, vad händer med dina skulder?
Illusionens grepp är fortfarande där så vitt jag kan se.
Blir nyfiken.
Jag får inte CSN längre
Och vad jag gör?
Tja.
Det jag gör.
Lever. Brinner. Bränner bort lager av falsk identifikation. Litar på universums flöde.
Illusionen finns där. Men jag kan ändå aldrig någonsin igen tro att den är på riktigt..