Egot är förgängligt. Som allt annat.
Skrivet av momo den Maj 12, 2010 i Kärlek & Pepp! | 6 kommentarer
Egot är inget konstant. Egot är förgängligt, ett fenomen, en energisamling. Något som föds, växer och dör. Precis som allt annat.
Egot är inte i symbios med våra kroppar, eller våra sinnen. När vi föds som människor, är inte egot där. Det kommer i den tidiga barndomen, när en jaguppfattning och ett åtskiljande mellan ’jag’ och ’världen’ tar vid.
Egot föds inte när vi föds. Och det behöver inte följa med oss genom hela jordelivet. I vår barndom, kanske ända tills nu i livet har det haft ett syfte. En jagidentitet har kanske varit viktigt för att skapa oss en bild av verkligheten att kunna fungera i.
Behöver du egot nu? Behöver du identifiera dig som något åtskiljt allt annat?
Om inte, varför bär du runt på det? Varför fortsätter du vara i dess grepp?
Kan du kanske släppa taget om det, just precis nu? Säga, Tack, egot, du har gjort vad du ska och nu behöver vi inte varandra längre. Återgå till evigheten och låt energin frigöras till annat.
Egot är inget konstant. Egot är förgängligt, illusoriskt. När det är en börda istället för en hjälp, när det fyllt sitt syfte, släpp taget om det. Låt det släppa taget om dig.
Allting föds, växer och dör. Uppstår från formlösheten och återgår dit. Du behöver inte egot. Egot behöver dig, för det har blivit självmedvetet och tror att det är separerat allt annat. Befria egot. Låt det gå till vila. Släpp taget. Släpp taget.
6 Comments
Trackbacks/Pingbacks
- Ända sen tolvårsåldern har jag grubblat « SKATANS TANKAR - [...] Men de återkommande grubblerierna återuppväcktes faktiskt först av ett inlägg hos Momo Jord om egot. [...]
Submit a Comment
Precis så.. <3
Egot fyller sin funktion som ett slags verktyg inom entiteten (människan), det vill säga det individuella uttrycket för den eviga intelligensen. Om egot totalt raderades ut så skulle entiteten inte veta vilken mun den skulle stoppa maten i när det är dags att samlas kring middagsbordet. Det händer dock i en del extremfall att egot trycks undan med en sådan kraft att entiteten måste få hjälp att hålla sig vid liv. Till exempel så låg Ramana Maharshi i flera veckor och bara stirrade rakt ut i luften medans hans kropp nästan förtvinade, och han hade säkerligen dött om det inte vore för att han blev matad av kärleksfulla människor i hans närhet.
Hans ego återmaterialiserades till slut, dock i en förädlad, tämjd version. Som det verktyg egot är, och han blev en av sin tids mest respekterade andliga lärare.
Det är den uppfattning och det förhållandesätt jag förstått, angående egot.
Tack för ännu ett fint inlägg. Må den evige skaparen lysa upp din väg och manifestera sin ändlösa kärlek genom dig.
Namasté.
Hur gööör man då. För att befria ”sig” från egot? Blir man som en zombie eller? När någon frågar en om något, vem är det som svarar?
Jag förstår faktiskt inte. Riktigt. Vad jag förstår är att egot eller det man uppfattar som sitt ego inte är lika viktigt för migsom äldre längre. Jag behöver inte ”profilera” mig. Det är lättare att ”bara vara” … om du förstår vad jag menar.
Men att befria sig från egot helt och hållet … deeet förstår jag inte hur man kan göra i detta livet utan att dö.
Kramar!
B… intressanta tankegångar. Det är nog lite dit jag vil komma — inte att döda egot, utan att göra det till verktyg. På samma sätt att tankar är sjukt bra att använda, men är ganska jobbiga om man används av dem. Detsamma gäller egot. Det finns av ett syfte. Men i dess ”vilda” form gör det livet onödigt krångligt. Och låter man det dö… kanske något nytt föds.
Skatan. När någon frågar mig något, vem är det som svarar? .. haha, en fråga att meditera över
Det är ju underbart att egot inte är lika viktigt längre! Att bara vara, och att vara nöjd med det.. är en ädel form av levnadskonst!
Kanske handlar det om att befria sig från egots makt, snarare än egot över huvud taget. Att inte låta det dö, men att släppa taget. Låta rösten vara kvar där, låta separationen finnas i sinnet… men att man hela tiden ser det för vad det är, från ett högre plan. Att se egot, att se separationen, och att inte tro på dess rädsla och dess ord.
Tack! Nu förstår jag lite bättre och mycket av de här tankarna har jag införlivat under min månad i Thailand … Jag talade med en svensk som jag mötte där om hur jobbigt det var med alla ”låsta” människor hemma i Sverige, som bara kan se en enda verklighet och sedan ”dömer” utifrån den, dömer alla andras ” varan”. Eftersom jag är en nyfiken och ”öppen” typ har jag lätt att ”krypa in” under skinnet på de flesta och därför också lättare att förstå så mycket mera av deras bevekelsegrunder etc etc …
Mannen tycker jag är ”blåögd” och kommer att råka illa ut … men jag tror på det du ”predikat” ibland: att man får det man ger … och faktiskt har jag fått den tuffaste Hells Angels-medlem att förklara känslan av att glida fram på en Harley Davidson för mig. Jag utgjorde ju inget direkt hot mot honom heller … och då kan man ju vara generös.
Kram!
bra inlägg och fin dialog i kommentardelen. Jag gillar den här tonen. Jag har inget att tillägga eller dra ifrån det som skrivits här. Inte egentligen…. vilket är lite tufft för egot att inse:)