Skrivet av momo den Jan 6, 2011 i Kärlek & Pepp! | 6 kommentarer
Systrar!
Ni vackra som vet att avstånd betyder lika lite som tid, att möten bara är en påminnelse av närvaron som alltid finns där. Det vi är kan aldrig skiljas, kan aldrig delas itu. Jag kan aldrig glömma er, diamantsystrar som skiner i denna världen.
Tack för att ni ler, tack för era tankar, längtan och kärlek. Tack för alla ord jag får när jag behöver dem som bäst, för alla blickar, möten bortom ord. Tack för att ni sliter mitt hjärta itu, gång på gång, så att världen kan skina klarare för varje uppvaknande.
Tack för alla vackra samtal, tack för alla tidlösa timmar i varat utan ord. Tack för alla äventyr, alla galenskaper universum skänkt oss. Tack för varje ögonblick i hunger och trötthet, tack för att vi tillsammans kan finna frid och vila i upplevelsen att allt är åt helvete, när universum visar det ansiktet.
Tack för varje gång vi lärt varandra säga ja.
Tack, systrar. Jag älskar er ur det tidlösa som omsluter allt. Jag är med er, alltid, alltid, alltid. Viskar när ni behöver höra, att allt är bra, att allt är precis så som det ska vara. Och era röster finns i mitt hjärta, änglar som påminner mig att skina när jag glömmer bort hur man gör. Tack för alla uppvaknandets stunder vi delar; varje gång vi stannar upp och det identitetslösa skrattet ljuder ur intet. Tack för alla timmar vi skrattar tillsammans, tack för alla tårar. Tack för allt som gjorts och och tack för livets alla smaker, alla färger. Tack för alla omvälvande, intensiva upplevelser av vad som kan annars kan förbises och grått och trist. Tack för allt.
Fortsätt skina, systrar. Minns att ni är diamanter, alltid. Ni är skapade för att skina, för att sprida ljuset och väcka elden bakom andras ögon. Ni är här för att visa världen hur vacker den verkligen är. Ni är diamanter som återspeglar det gudomliga varat; ni skiner i ert eget ljus. Sprid ljuset, dela det.
Skin, systrar. Skin som de diamanter ni är.
Om namo narayan. Jah bless. <3
Momo
Bröder och alla bortom systerbroderidentifikation, ni är givetivs lika inkluderade. Vi är samma stoft.. <3
Tack broder!
Tack för att du skriver så sagolikt vackert!
Den här systern längtar efter en blingbling fotlänk (hahaha) och att läsa mer! Hur går det med bokförfattandet? Skriver det sig själv?
Blingbling kommer när jag åker norrut! (om det är vad gud vill). Härnere finns inget vackert eller vettigt.
Skrivandet skriver. Eller nu samlar samlandet. Eller egentligen softar softandet mest nu. Dagarna ägnas mest åt att vandra runt arunachala, vandra upp på arunachala, titta på arunachala, eller känna arunachala när jag gör dagens femte monstersmoothie. (Monster är bra proteinkälla och innehåller dessutom B12.)
Om någon månad eller två har jag förhoppnignvis sammahnägnade textsjok att dela med mig av <3
Här yogar yogandet. Och på nått sätt skriver skrivandet vidare också även om det inte verkar stå något som helst när jag läser raderna. Hahaha. Men det är väl charmen. Orden säger allt. Och samtidigt ingenting.
Ser mycket fram emot textsjok och mellanrum från dig. Och jag vill gärna veta hur jag kan sätta in pengar för blingblinget!
Jag kan mycket om smoothies men jag har aldrig mixat mig ett monster. Berätta mer!
Och du. Kan du hälsa Arunchala från mig?
<3