Det är okej
Skrivet av momo den Maj 12, 2009 i Resliv | 5 kommentarer
När jag vaccinerade mig inför min första resa till Sydostasien för några år sedan fick jag en lång rad förhållningsregler av läkaren. Jag tror faktiskt det var flera A4-papper fulla.
Ät inte skalad frukt eller råa grönsaker, för de kan ha sköljts i vatten. Drick inte drycker med is i av samma anledning. Stoppa inte in händerna i håligheter(!). Var inte ute för länge i solen. Skydda dig med täckande kläder och använd myggmedel innehållande DEET. Använd impregnerat myggnät när du sover. Ät inte på rummet, för det kan locka till sig smådjur. Gå inte barfota. Sitt inte under kokospalmer.Ta inte emot mat eller dryck från främlingar, hur trevliga de än verkar vara. Och vad du än gör, hyr absolut inte moped eller motorcykel.
Skulle man följa alla förhållningsregler skulle man få sitta på sitt dyra luftkonditionerade hotellrum på någon biobombad turistort och spendera tjugo minuter om dagen på stranden, insmord i SPF 120-sunblock. Och äta den lokala maten är det ingen fråga om. Hotellrestauranten är det enda som kanske är säkert.
Jag vet inte hur du ser det, me jag tycker det verkar ganska trist. Jag undrar om läkaren som skrivit de där papprena någonsin varit på resa?
Jag bröt nog mot alla förhållningsregler den resan. Varenda en. Jag köpte färdigskalad frukt. Jag drack vatten från vattendrag i djungeln. Jag åt kakor i sängen. Jag gick barfota. Sov utan myggnät. Jag spenderade flera månader på motorcykel bland norra Thailands berg. Jag valde att utmana ödet istället för att förgifta min kropp med malariaprofylax. Bjöd någon in mig att äta med dem tog jag tacksamt emot erbjudandet. Jag liftade på bilflak på motorvägen. Jag bodde på en strand, spenderade hela dagarna i den gassande solen. Sövdes gott till vågornas stilla brus. Ja, jag stoppade till och med in händerna i håligheter. (Klättrar man har man inte så mycket val om man vill upp.)
Jag blev magsjuk några gånger. Jag sprang in i ormar, eller var ögonblick från kokosnötsregn. Jag voltade med motorcykeln och hamnade på sjukhus. Jag blev solbränd, skadade mig, blev myggbiten.
Men det är okej.
Allt går över. De flesta sjukdomar varar bara några dagar. Sår läker. Magar återhämtar sig. Några veckor efter min sjukhusupplevelse var jag återställd igen. Nacken gör sig fortarande påmind om olyckan ibland, men det är okej. Jag skulle aldrig för något i världen byta ut mina månader på hjul mot en lite mindre stel nacke och ett ärr på hakan mindre.
Om man genomlider livet utan att våga ta risker blir det ett väldigt lågmält och trist liv. Det är när man går bortom de upptrampade stigarna man kan upptäcka nya saker. Få nya perspektiv.
Ta inte livet så allvarligt. Vad är det för mening med att försöka överleva så länge som möjligt, om man inte lever under tiden? Du dör inte av skavsår, myggbett; denguefeber eller malaria. Du dör inte ens av att bli rånad på allt man äger. Eller av att ta sociala risker. Att göra bort sig, bli avvisad, bli utskrattad. Det är okej.
Varje upplevelse gör dig en upplevelse rikare. Och det är rikedom långt bortom vad pengar och trygghet kan erbjuda dig. För varje rädsla du möter växer du. För varje nederlag blir du starkare. Och för varje gång du struntar i en vaccinationsläkares reseråd, lovar jag dig att ditt liv blir roligare.
5 Comments
Submit a Comment
Väl talat. Man lever för att leva, tycker det är uppenbart nog utan att förklaras. Vad är det för kul om man är försiktig hela tiden?
Nyskrivet: Aftonbladet censurerar
Det ligger en hel del i det du säger, jag är hellre lycklig än säker till varje pris, men du glömmer visst att du har Pappa Välfärdssamhälle i ryggen? ”Man dör inte av denguefeber eller malaria”?
”Hemorragisk dengue är ett mycket allvarligare sjukdomstillstånd med en inte obetydlig dödlighet. Vid hemorragisk dengue ses blödningar i många inre organ liksom från mag- och tarmkanalen, och patienten kan dö i en blödningschock. Tillståndet uppstår hos patienter som återinfekteras med denguevirus och uppfattas i dessa fall som en ”immunologisk katastrof”. Denna allvarliga sjukdomsform drabbar sålunda nästan uteslutande den inhemska befolkningen, framför allt barnen, medan turisterna som regel klarar sig från denna komplikation. Det finns inte något specifikt läkemedel mot denguevirus.” /källa Smittskyddsinstitutet. Och om du inte vet något om malarias dödlighet så har du nog bara ägnat dig åt dig själv på dina resor.
Jag kanske borde uttryckt mig mer precist och mindre poetiskt. Vad jag menade är att t ex malaria och denguefeber inte nödvändigtvis leder till döden, som man lätt kan tro om man läser för mycket på internet. Denguefeber är riktigt illa om man råkar ut för det en andra gång. Malaria skördar många liv — om de inte får behandling. Det är riktigt illa — men knappast för just dig som resenär, med den orättvisa men lyxiga vårdapparaten i ryggen. Fast jag har träffat många som råkat ut för malaria och som uppenbarligen inte är döda, utan några snordyra privatsjukhus.
Tack för påminnelsen och kritiken. Jag uttrycker mig lite slarvigt ibland. Jag tar mig friheten att ändra ”man” mot ”du”. ”Man” dör, i mängder. ”Du”, som lyxande neokolonialistisk västerlänning dör högst troligtvis inte.
Det är sant. Man växer med att ta risker. Och jag har börjat med att inte ta livet så allvarligt..men det kanske har med åldern att göra?
Haha, skitkul med förhållningsreglerna vs Momo =P
När kommer du till Göteborg. Jag vill koka en termos med te och sitta på ramberget med dig halva natten och filosofera!
Kram