Vad är detta Jag?

Skrivet av den Apr 22, 2010 i Satsang | 9 kommentarer

Jag känner mig sårad, tänkte jag. Jag känner mig lämnad.

Ett ögonblick gick, känslorna strömmade genom mig, jag lät dem vara där Sedan ställde jag mig den viktigaste frågan just nu:

Vad är detta Jag som känner allt det här?

Jag stannade kvar i frågan. Utan att intellektualisera. Svaret som kom till mig var inte i ord. Snarare.. rymd.

Jag är inte mina tankar.
Jag upplever tankarna.
Jag är inte mina känslor.
Känslorna strömmar genom mig. Jag upplever dem.

Det som kände sig sårat, var idén om mig själv. Idén om ett jag.

Det finns tvÃ¥ meningar av ”jag”. Antingen är det idén om sig själv, identiteten man har, som har en kropp, en form, en personlighet, tankar, känslor, vardagsproblem och som lever i den fysiska existensen. Det jaget är ingenting. En illusion, som pÃ¥ sin höjd är förnöjsam att leva ut för att den skänker njutning i leken. Och sÃ¥ finns det det… intutiva kännandet av ett jag, den som betraktar upplevelseströmmen, den som skÃ¥dar alla dessa ideer utan att dras med av dem. Det gudomliga jaget bortom separation. Det vi alla är. Hela tiden.

Det fanns inget Jag som kände sig sårat. Känslan är bara en impuls i upplevelseströmmen. Genom att identifiera mig som ett jag, någon med en identitet skiljd från allt annat, skapas en grogrund där tankar och känslor kan få fäste.

Känslor är uppelvelser som flyter i strömmen. De rinner genom mig, jag i dem; jag är floden, strömmarna, stenarna som ger flödet nya riktningar. Jag är den som betraktar hela detta skådespel.

Klamrar jag mig fast vid något, tror jag det finns ett jag som kan klamra sig fast, missar jag flödet och tror att en sröm är hela floden, är stranden, är betraktaren.

Känslor är illusioner; drömmar, uppstår och försvinner. Jag är inte dem. De är inte jag. Det finns inget jag som är åtskiljt något annat. Separationen föds i tanken; föder tanken. Impulsen att lida härrör ur separation. Separation härrör ur idén om ett jag.

Jag är inget. Jag är allt. Jag är en stjärna i gryning, en bubbla i en ström. En blixt, en låga, ett spöke och en dröm.

Så hur kan det finnas något lidande om det inte finns något jag som lider?
Lidande, känslor, jagidentifiering. Allt är koncept. Koncept födda ur illusionen.

Bortom varje idé finns tomrum.
Bortom koncept finns tomrum. Rymd.
Utrymme att uppleva utan att slukas.
Ur tomrummet kan jag välja var jag riktar mitt fokus. Jag kan välja vad jag upplever, som betraktare av livets skådespel.
Allt uppstår och förvinner. Kokandes i samma gudomliga källa.

Hur kan något vara ont? Allt bara är.
Ondska är bara koncept.
Motstånd skapar lidande. Motstånd är fastklamrande; för att göra motstånd, för att kunna lida, måste det finnas ett jag som klamrar sig fast.

Ställ dig frågan. Stanna kvar i den tills du finner vad du söker.

Vad är detta Jag som upplever?



...adyashanti sverige

      9 kommentarer. Lämna ett spÃ¥r om du vill...

9 som vill säga något.

  1. Tant Grön - 22 april, 2010

    Jamen precis! Det var det jag svamlade om i min kommentar till ditt tidigare inlägg, typ :-)
    FRIHET, men många, (även jag när jag låter mina gamla präglingar komma upp till ytan), tolkar det om att man skulle vara någon slags robot, eller känslokall, styrd på något sätt, men det är bara kärlek.

    Reply
  2. B - 24 april, 2010

    ”But the universe is designed to break your heart, right?”

    Ovanstående är sant. Men även följande:

    ”It is no designed to hurt you.”

    Du verkar ha valt att ge dig ut pÃ¥ en genuin andlig resa. Det är en fin väg att gÃ¥, men även mycket svÃ¥r. Förmodligen den svÃ¥raste. När du börjat fÃ¥ kontakt med det formlösa, det oberörda eviga, och pÃ¥börjar din vandring mot det som i folkmun kallas för ”gudsförening” sÃ¥ kommer universums synkronicitet att ställa till det sÃ¥ att ditt jordliga hjärta börjar brytas itu. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. SÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger som det är nödvändigt. Detta är i princip oundvikligt när man väl förstÃ¥tt att det är ens öde att bli en mystiker. Varför mÃ¥ste ditt jordliga hjärta gÃ¥ sönder? För att ditt gudomliga hjärta ska kunna träda fram.

    Ungefär på samma sätt som man tappar sina mjölktänder så att dessa kan ersättas med permanenta, starka tänder. Dina riktiga tänder.

    Ljus på vägen, broder.
    Namasté.

    Reply
  3. Momo - 24 april, 2010

    Det gläder mig att ni delar känslan. Fasaderna krossas för att nÃ¥got nytt ska fÃ¥ byggas, nÃ¥got vackrare. Jag älskar förändringsprocesser. De är alltid sÃ¥ förunderliga…

    Mycket nytt händer. Jag försökte mig tappert pÃ¥ ett babylonliv. Nu lutar det Ã¥t att jag bränner allt och flyttar in i min väska igen. Ser var livet för mig. Det blir helt enkelt ännu mer spännande sÃ¥… och det är i min väskas enkelhet jag trivs!

    Reply
  4. Piere - 25 april, 2010

    Fint inlägg kring den viktigaste frågan av dem alla.

    Kolla in dennes blogg. Som tar upp denna frågeställning.

    http://bjornclausen.blogspot.com/

    Reply
  5. Momo - 26 april, 2010

    Tack för länken Piere! Intressant blogg, klart värd att följa… men jag har lite svÃ¥rt för konceptualisering och intellektualisering av nÃ¥got sÃ¥ självklart. Ju fler ord man sätter pÃ¥ det, desto längre frÃ¥n kärnan kommer man pÃ¥ nÃ¥got sätt. Att det ens finns ett begrepp (nondualism) känns mest lustigt :) (och lite begränsande..)

    Reply
  6. Pierre - 26 april, 2010

    Varsågod. Ja intressant blogg.

    FÃ¥ ord – eller inga – leder dit vi redan är.

    Många knepiga ord också leder dit där vi redan är (genom att först flörta med, och sedan kanske slå ut vänstra hjärnhalvan kanske).

    Finns många sätt, många vägar.

    Ord är fångenskap och frihet.

    Icke-dualism kan vara ett hinder eller en hjälp.

    Allt fungerar. :)

    I mitt tycke har Great Freedom en skön avskalad undervisning som passar min längtan efter enkla raka okomplicerade – ord – för att närma sig och erfara det som inga ord kan fÃ¥nga.

    http://www.greatfreedom.org/sweden.html

    Annars är Adyashanti en skön lirare.

    http://www.adyashanti.org/

    Och vill man skratta Ã¥t hela newage-andlighets karusellen alla satsanger inkluderat sÃ¥ är Jed McKenna (pseudonym) rolig och befriande läsning (eller ljudbokslyssning – finns som torrent).

    http://www.wisefoolpress.com/

    Reply
  7. Pierre - 26 april, 2010

    Ja just det:

    http://urbangurucafe.com/

    Himla sköna poddcaster.

    Reply
  8. Caroline - 27 april, 2010

    Jag gissar att du redan läst ”A new world” av Eckhart Tolle. Om inte, gör det :)

    Reply
  9. Momo - 27 april, 2010

    Caroline, ja, absolut. Tolle var en vägvisare för nÃ¥got Ã¥r sedan eller mer… det var nog dÃ¥ processen pÃ¥börjades, den som eskalerar nu.

    Pierre, massa fina tips. Tack! Ska titta på det när jag finner nöje i att sitta framför en dator mer än en kvart :)

    NÃ¥got hände verkligen i och med den frÃ¥gan. Tomrummet… rymden. Även om jag tappar bort det ibland, sÃ¥ räcker det för mig att ställa mig frÃ¥gan ”vem är jag?”… och rymden dyker upp igen, som svar. Egot visar sig ibland, men mest ler jag Ã¥t det, liksom tankarna. Och jag undrar igenting. Bara… är.

    Hemma.

    Kärlek till er alla! <3

    Reply

Trackbacks/Pingbacks

  1. Eld eld eld. Som om. | Momo Jord - [...] som händer i drömvärlden är för att du ska vakna upp ur [...]
  2. ….och sen dÃ¥? | Momo Jord - [...] är det snart ett Ã¥r sedan en upplevelse omkullkastade min betingade världsbild. Allt förändrades pÃ¥ ett ögonblick. Det skulle ...

Skriv något..