Vision Quest – En passage för självtransformation. Min första resa i Balis djungel och med Hennessy hammock

Vision Quest – En passage för självtransformation. Min första resa i Balis djungel och med Hennessy hammock

Gästinlägg av Sanne

Perhaps around the corner an entrance may await us,
never seen, even if we pass it, maybe tomorrow,
we will reach the secret paths,
those that leads us to the Sun and Moon. 

– Annika Zilliacus

Det finns något uråldrigt och universellt i att gå ut i naturen i tystnad, isolering och totalitet för att söka såväl inom sig själv som i naturens visdom efter vägledning, kraft och läkning. Jag tror att när själen är redo för förändring, vill påminnas om sin samhörighet igen med naturen och den större skaparkraften – ja då finner vi en passage eller den kommer till oss, i den form som kan möjliggöra den transformation som är nödvändig.

sannebali1

Jag har vaknat till en ny morgon på Bali, den Indonesiska ön som möjligtvis skimrar lite extra av att kallas Gudarnas ö. Närmare bestämt befinner jag mig på en sjö som ligger i en dalgång till vulkanberget Batur och som är här Bali får sitt vatten ifrån. En del anser sjön vara så helig att bada är förbjudet, andra menar att vattnet är rent nog att drickas. När jag ser plastflaskor och annat skräp som ligger på ytan (syns ej på bilden dock) tvivlar jag på båda. Men förtrollande vacker är naturen här minst sagt.
Två träkanoter, sammanbundna med rep men ändå som två individer, rors fram med en jämn och mjuk kraft över den stilla sjön. Jag sitter fram i den ena och en kvinna sitter i den andra. Min packning som ligger intill mina fötter rymmer inte mer än sovsäck, liggunderlag, yllesjal, lite kläder, ficklampa, min dagbok, en 10 liters vattendunk och en nyinköpt Hennessy hammock. Mer behövs inte för denna resa.

sannebali2

Strax väntar mig tre nätter och fyra dagar på egen hand ute i naturens famn. Stenen i min hand som jag valt eller valde mig, symboliserar den plats jag kommer sitta vid för att möta mig själv och landa mer i allt det jag är. Utan att ha sett platsen ännu upplever jag området som en centralaxel av universum där himlen och jorden har en helig kontakt. Detta förstärks när jag också lyssnat till alla myter och hjälteberättelser om bergen här, som chauffören livligt berättade medan han körde oss upp hit.

”Nu kommer ni för alltid också vara inskrivna
i bergens historia bland de som gått ut och mediterat i flera dagar.”
sa chauffören till oss.

Jag har valt att genomgå en ceremoni som heter vision quest som ursprungligen är en traditionell ritual främst associerad till nordamerikanska indiankulturer. Den kallas även för en ’rite of passage’ på engelska och stödjer den som vill blicka in i sig själv, släppa taget om rädslor och låta en gammal identitet eller fas i ens liv dö, för en ny vision att födas. Det är en ensam vistelse i naturen och jag kommer fasta på vatten. Ceremonin leds av en shaman som i vårt fall har anpassat den mer till vår kultur i väst även om den integreras med den balinesiska kulturen nu eftersom jag valt att genomföra den här. Det är viktigt att ha en klar intention för sin vision quest, vad det är man vill be om eller släppa taget om. Innan jag reste till Bali förberedde jag mig dels genom att be om vägledning i mina drömmar dels gjorde jag en ’medicine walk’, en ceremoni där man promenerar i naturen och kontemplerar från soluppgång till solnedgång och fastar på vatten.
Såhär beskriver två röster den;

“During the medicine walk, the spirits and powers of nature reveal themselves to you. Together, they and you weave an allegorical or symbolic story which answers a question; indicates your inherent gifts or future life direction; or shows the rituals or ceremonies to perform to become whole”. (Steven Foster and Meredith Little)

sannebali3För mig var det främst i mina nattdrömmar som min intention kom i dagen. Min medicin walk kom att hjälpa mig att fysiskt uppleva rädslor och känslor kopplat till att vara utan mat och ensam i naturen. Jag är inte en van friluftsmänniska och än mindre har jag sovit ute i den svenska skogen, så det var mig ytterst tveksamt hur jag ens skulle överleva att sova ute i Balis djungel en enda natt.
Många kvällar vid sängdags kom dödsångesten marscherade fram över fältet som giftiga ormar, som jag hade läst fanns på Bali; sällsynta men existerande. En kväll fick jag nog av att nära alla tankar som skapat dessa rädslor. Det behövde ju inte ens vara så att en orm och jag ens skulle korsa vägar. Så medan jag låg i sängen lät jag alla ormar kapslas in i små bubblor. Så lekte jag som ett barn gör med sopbubblor och prickade hål på varenda en med ett finger så att de upplöstes. Det har gett mig frid i sinnets tankar sen den kvällen. Här i vårt basläger i bergen har jag tillsammans med gruppen ytterligare förberetts, främst har vi samtalat och gjort trumresa. Traditionellt görs en svetthyddeceremoni före man går ut men vi har inte haft förutsättningarna för detta här.

För djungelvistelsen rekommenderades vi innan avfärd att ta med en hammock och myggnät för nätterna. Varken jag eller någon jag kände hade erfarenhet av hammockar men efter att ha läst på forum kom valet att stå mellan modellen Hennessy och DD-hammock. Den sistnämnda lockade mindre då jag behövde köpa flera extra rep och andra tillbehör för att bli komplett utrustad. Jag hade svårt att hitta någon med erfarenhet som kunde svara på mina frågor om Hennessy hammocken, tills jag fann Momo och momojord.se, en nätbutik med massor av friluftstillbehör och äntligen talade jag med någon som både sålde Hennessy hammockar och visste allt om dem. Han gav mig tips om upphängning och allmän användning i tropikerna.

sannebali2bDagen därpå beställde jag utan tvekan den större modellen ’Hennessy Hammock Explorer Deluxe’ eftersom i den kunde jag också få plats med min packning så att den varken blev blöt eller rörd av nyfikna apor.
Hammocken har ett inbyggt myggnät, perfekt mot alla djungelns stickande kryp och ett regnskydd (tarp) som är avtagbart. Helt enkelt en tältvariant som hängs upp mellan två träd eller vad man finner. Coolt snygg också, liknar en flygande fågel! Bali here I come!

Inspirerad av Momos friluftsbutik som är fylld med recensioner från hjärtat valde jag även att köpa Snugpack kudden som utlovas vara skönaste kudden för hängmattan/hammocken. Innan jag reste hit tränade jag att sätta upp hammocken hemma i skogen några gånger. Voilà! Såhär såg det ut då. Den är enkel att sätta upp och packa ner och bekvämare att ligga i än vad jag föreställt mig. Inget banan-häng utan denna modell kan man ligga ganska rakt utsträckt i.

Ändå tar det lite tid att bli ett med sin hammock. Att behålla tarpen sträckt efter att jag lagt mig i hammocken fann jag utmanande eftersom det sjunker ner lite, vilket tenderar att skapa kondens. Här fick jag prova mig fram genom att justera höjden på repen runt trädet för att hitta rätt grad (ibland också trädavstånd). Hopfälld är allting mindre än en huvudkudde och ligger inpackad i en vattentät påse, som är utmärkt att hänga utanför hammocken och förvara exempel skor eller annat i.

sannebali4När jag steg ner i ena kanoten trädde jag samtidigt in över tröskeln där jag lämnade min vardagliga värld bakom mig för den okända, förklarade shamanen och som markerade denna övergång genom att sjunga för mig. Jag lutar mig över kanten och ser allt jag hittills vet om mig själv speglas på ytan av sjön, men mest nyfiken är jag på vad som är bortom denna reflektion. Att säga ja till vision questen var för mig att ta ett steg närmare ett djupare kall. Min själ jublade medan jag på ett personligt plan kände rädsla. För varje årtag nu bubblar en glädje inom mig som sprider en djup avslappning. Jag njuter och känner mig härligt fri och släpper tanken på stunden som gått eller ögonblicket som väntar.

Jag inser att vision questen hjälper mig att gå bortom det jaget i mig som lever inrutad i tid, begränsningar och rädsla och istället stödjer mig i att stanna i denna kraft som alltid ser och upplever solstrålarna glittra över sjön. En välbekant källa där ingenting känns främmande, skrämmande eller smärtsamt.

Solen lyser nu över berget och jag är redo att möta nätternas mörker, fasta på enbart vatten och gå dödens ovisshet till mötes. Nedpackad ligger en rosa flagga som jag fått och som jag kan hissa som signal om jag vill meddela något. Jag skymtar framför mig en tempelplats med ett vackert rött tak som reser sig över grönskan.
”Detta är din plats Sanne”. Jag går i land. De två balinesiska män som rott kanoten lägger ut blommor och rökelse på platsen som de offrar till de hinduiska gudarna, ett sätt att visa sin tacksamhet och be om beskydd mot onda andar. Jag lämnar min ring jag alltid bär till shamanen som hon behåller dessa dagar och efter en varm kram ror de iväg. Jag skiljs från gruppen.

sannebali5

Denna vy möter mig vid entrén till min plats. Det är en familje-tempelplats som ägs av en skogshuggare och hans fru och som gett mig möjlighet att vara här i ensamhet utan att störa mig. Ett majestätisk gammalt banjanträd och flera altare som inte syns i bilden står precis till vänster om mig. Det känns heligt att vara här.

Mellan två pelare i en av tempelbyggnaderna hänger jag upp min hammock då det inte finns några träd inne på platsen. Inte fel att få lite tak som skydd men spänner även ut tarpen över hammocken mot regn och vind från nordöst.

sannebali6

Första kvällen får jag en kort chock när jag upptäcker att jag lagt mina glasögon i baslägret och kontaktlinserna jag rest ut med behöver slängas före jag somnar. I några minuter känner jag mig hjälplös men inser att det är bara att kapitulera med en gång. Jag ser symboliken i det och får en aha påminnelse igen att det jag åkt hit för att söka inte finns ’utanför mig’. Det finns alltid två sidor av ett mynt, tänker jag och ser möjligheten nu att både stärka mina andra sinnen och mitt inre seende. Apropå dem där ormarna… de kan ringla hejvilt runt mig nu, jag kommer inte ’se dem’. Men jag ber en liten bön om att inte trampa på någon och vara alert. Vinden vaggar mig och jag somnar lugn efter mörkrets inträde, skyddad i min hammock-kokong.
sannebali7bJag är tacksam att jag har tagit med ett liggunderlag som isolerar för kylan nattetid i hammocken. Det är huttrande kallt och fuktigt här uppe i bergen jämfört med Balis övriga tropiska hetta på 30 grader. Jag gissar här nog bara är 14 grader på natten. Sovsäck är jag också glad att jag inte prioriterade bort och yllesjalen täcker jag axlarna med och ja, kudden är precis så skön som den utlovades. Mörkret faller redan efter halv sju och så ljusnar det igen runt sex. Det är regnperiod här också nu så varje dag öser det ner non stop i några timmar. Det där älskade smattrande ljudet mot tarpen är lätt att somna till medan jag ännu inte vant mig vid alla fågelläten som ljuder dygnet runt.

Efter drygt 1,5 dag är vanan och minnet av att ’behöva glasögon och vilja sätta på dem’ brutet, det blir som de inte existerat. Världen har fått ett nytt utseende. Tiden upphör allt mer liksom mina tankar. Allt som jag lämnat hemma; livet jag levt fram till nu känns långt borta och stundtals som om det knappt funnits för mig. I naturen upplever jag transcendens, som att bli ’ingen’, eller bara en betraktare. För varje dag blir solen, månen, vinden, molnen, ja alla naturens element mer och mer betydande för mig och till speglar. Jag känner ingen rädsla. Jag sjunger, ber, ibland slumrar till av trötthet. Hungern som jag trodde skulle bli det svåraste har jag inte känt av eller ägnat många tankar åt. Men jag märker att jag blir mattare i kroppen vid ansträngning ju fler dagar som går. Skogshuggarens ena hund gör mig sällskap en gång om dagen då den kommer och skäller en stund – tittar att jag lever.
Sista natten gör jag en symbolisk dödsceremoni, en så kallad ’death lodge’ som ingår i vision questen. Det är här jag tar adjö av det jag vill släppa taget om och förlåter, tackar och välkomnar de män, kvinnor, element, djur eller vad/vem än som vill komma för att ta adjö av mig. Efter denna ceremoni packar jag ihop min hammock, sitter i månskenet och hör myggorna surra runt mig medan jag inväntar morgonens första solstrålar som markerar en pånyttfödelse. Man ska hålla sig vaken denna natt och jag upplever den som en evighets väntan. Förskräckt rycker jag till av ett skällande ljud intill mig. Det är hunden som kommit och jag inser att jag somnat en stund. Den har aldrig sprungit hit mitt i natten tidigare men jag tackar den för att den nu gjort det. Jag sitter stilla och lyssnar till vinden som spelar klart nattens partitur i bananträdens blad. Eldflugan som dansat i sitt vackra ljus i mörkret, gör mig påmind om ljuset inom mig själv, inom var och en av oss – den kraft som är ren kärlek. När vi vågar stå i allt det vi är med hjärtat öppet tillåter vi också friheten och skönheten att växa i våra liv. Jag ser solens eldklot resa sig över bergskammen och jag vet att jag har vaknat till en ny morgon. Ceremonin avslutas med plantering av ett lotusfrö som jag sätter ner i jorden som symbol för det nya som fötts samt för det som jag önskar bjuda in i mitt liv.

Det sägs ta sju år för en vision quest att fullt ut integreras och utvecklas i en människas liv. Därmed kan många upplevelser och ens förståelse av dem, sjunka in först långt efter det att själva ceremonin i naturen är över. Mitt råd är att ge sig själv lite ro efteråt för att smälta och bara vara, då processen kan liknas vid en orm som nyss ömsat skinn – tunt, naket och sårbart är det nya.

sannebali8

Tack till Momo som frågade om jag ville skriva denna skildring av min resa och hammockupplevelse. Det har hjälpt mig att bearbeta min resa mer. Vem vet, kanske även inspirera en och annan att ge sin själ frihet i naturens famn. Säkert är att det blir fler äventyr för mig och min Hennessy hammock!

Tack också till Annika Zilliacus som organiserade och ledde vision questen och för all vägledning och stöd du gett mig genom denna passage.

/Sanne Jakobsson

sannebali9

Vandra vidare..
Parvati Mountain Bliss

Parvati Mountain Bliss

Jag fann min plats på jorden. Typiskt bara att den ligger i Indien. Jag som var så färdig med att resa, och i synnerhet med Indien med all dess pseudospirituella förvirring och alla haschrökande rejvisraeler som invaderar bergen.

Hursomhelst. Snöklädda bergstoppar, bäckar, forsar, Vattenfall. Skogar som fått leva i fred och stoltserar i sin hundraåriga prakt. Tall och björk så som våra trädåkrar skulle vara om vi lät dem vara. Ett nordiskt klimat dessa sjungande berg. Hammocken blev min räddning från dunkdunkmusiken och jag flydde upp för berget utan annat mål än högre upp.

 
20160501_091518

Jag fann min plats på jorden och såg så klart att storslagen, vacker natur är det som gör oss rika. Att få vara i sådan natur är värt allt, mer värdefullt än något och vår rätt som människor av gudomlig ätt att vistas i. Hur verklig naturen är och hur artificiell våra bleka, bekväma kopior är. Jag visste var jag kom från och var jag hör hemma. Jag låg och tittade upp i molnen och kände min kropp rotas och jordas, något i själen fick ro igen och ett tomrum fylldes med hemma. Örnarna cirklade över mig, träden susade för mig och blommorna sjöng för mig, för sig, för hela livet. Där fanns bara kärlek, försök vara sorgsen när bergen, ja hela fucking jorden sjunger för dig, bara dig, och alla gränser luckras upp…

Jag skrattade som ett barn, sprang och sprang och hela själen jublade hejdlöst över att finnas till.

 
20160426_172757
 

Maten tog slut och jag vandrade ner igen. Jag återvände efter bara några dagar, efter en sväng till de varma källorna, en sadhu med bölder på alla leder (de tar verkligen inte hand om sina kroppar!) och kanelbullar. När jag återvände vandrade jag tio timmar i sträck, barfota och med full packning; jag kunde inte stanna i byn, bland hus, människor och det där ständiga jävla dunk dunk dunk dunket. Jag kom upp precis efter solnedgången, lät kroppen åter sjunka ner i jorden och flöt med i vindens och lövens eufoorkestrala hyllningsdans.

 
20160501_120545
 

Den gången fick jag med mig en hund. Den jagade ett gäng apor som hoppade mellan björkarna. Apor bland björk och tall, det var en smått surrealistisk syn som gav en smått magisk touch på den redan väldigt intensiva verkligheten. Lämnade flocken och började vandra med mig upp för forsen. Hon lämnade inte min sida på fyra dagar.

 
20160430_185933

När hon följt med mig upp för berget, halvvägs upp för den sista lilla snöklädda toppen och upp för ravinen och tillbaka igen, och satt med mig medan jag satte upp min hammock insåg jag att hon inte tänkte gå någonstans, så vi delade min kvällsmat och vi gick och lade oss. Hela natten sov hon under hammocken.

 
20160501_102915


Var det aldrig läskigt? Var du aldrig rädd?
Jag minns en gång då jag lyste ut med min ficklampa i mörkret, och två par ögon reflekteras. Vilka djurögon reflekteras i mörkret? Är det alla? Eller bara kattdjur? Jag har blivit varnad för allt från björn till jaguarer och leoparder, men de flesta indier verkar rädda för skogen och jag är mer rädd bland hus och människor än ensam i naturen. Dessutom, bli uppäten av en björn är ändå ett rätt värdigt sätt att dö. Och ska jag ändå dö någonstans så är här en väldigt bra plats, och även/för att jag älskar livet och gärna skulle fortsätta den här dansen ett tag till skulle det ändå vara en ok tidpunkt om det var dags. Men allra mest insåg jag att jag inte kunde göra något alls. Jag släckte ficklampan och låg väldigt tyst, men inte rädd. Hunden morrade inte. Kanske sov hon.

Dagen efter vaknade jag upp omgiven av kor.

Jag flyttade min hammock en bit och ger mig ut för att utforska min plats på jorden.
 
 

Vandra vidare..
Dharamsala Rhododendron Bliss (I Indien med min Hennessy Hammock)

Dharamsala Rhododendron Bliss (I Indien med min Hennessy Hammock)

Så jag åkte till Indien. Igen.

Egentligen är det paradoxalt. Det finns så mycket jag inte pallar med det landet. Ständigt oväsen. Sopor överallt. Män som verkligen inte lyssnar (jaja, dom finns överallt..)

Men så finns det en annan sida också. Berg. Skogar som fått växa ifred. Träd. Rhododendron. Ja, ni vet de där vintergröna buskarna som ibland kan växa sig halvstora. De kan bli till träd. Och man kan klättra i dem, hänga i dem eller göra som aporna – sitta i en trädtopp och äta rhododendronblad i solnedgången.

a2__rhobox

Den här gången reste jag annorlunda. Jag har aldrig uppskattat den där guesthouse- och restaurangscenen och alla historier om var har du varit och var ska du sen? Att det tog mig så många år att hitta ett nytt sätt att resa…

Den här gången tog jag med mig hammocken. Och gav mig upp i bergen. Stannade tills maten tog slut, gav mig ner till byn för att proviantera och började om. Drack filtervatten från bäckarna, sov i min hammock. Vilade i solnedgångar och soluppgångar och kände hela jorden under mina fötter.

 

b3_20160401_075321

 

Att få lite lugn och ro i Indien kräver finess. Egentligen är inte så svårt. Räkna med att var du än åker är det tokmycket folk. Som Triund, berget ovanför McLeod Ganj. Tusentals indier vandrar trekken (och en och annan icke-indier) varje dag, när de inte står på parkeringen och pumpar musik och skriker såklart. Och när de går upp skriker de. Och när de kommer upp till bergsryggen skriker de. Och när de går ner skriker de. Och när de inte skriker spelar de skränig musik på sina mobilhögtalare. Allt för att slippa bergens tystnad och risken att känna inåt ett ögonblick.

Ändå lyckades jag hänga runt i bergen en hel del, utan att störas och utan att möta en människa. Hur? Lämna stigen. (Om du är på någon slags spirituell bana är mitt råd detsamma där; lämna stigen, lyssna till ditt hjärta och se inåt vad som är sant i dig.)

Människor är flockdjur. Finns en stig har den sannolikt ett mål, och man följer den. Att ge sig ut på egna vägar är både jobbigt och farligt, verkar konsensus vara.

 

b4_20160401_074546

b6_20160401_074820

b9b_20160401_123038

b9c_20160401_144527

 

Lämna stigen hundra meter, och du har inte en människa nära dig. Klättra lite till och se till att få lite berg mellan dig och lämmeltåget och det är alldeles tyst
Fortsätt en liten bit till, och du har din alldeles egna bergstopp, med en utsikt vida mäktigare än den trånga bergsryggen. Gå din egen väg och hela världen ligger för dina fötter.

 

Vandra vidare..
I Indien med min Hennessy Hammock

I Indien med min Hennessy Hammock

Hej!

Som ni kanske listat ut är jag i Indien för en stund. Inte helt planerat, men nödvändigt på många sätt. Och – har jag en stark känsla av – sista resan i den här formen för mig. Saker förändras. Gammalt faller bort. Nytt ges plats. Och jag är inte den människa jag var när jag drog planlöst runt i världen längre…

Trots att jag nästan hellre skulle vara hemma (ny vändning!) har jag det himla fint här. Hänger uppe i en dalgång, en timmes uppförsbacke från kaoset därnere. Äter frukt, kontemplerar och landar efter några veckors ofrivilligt tempelliv. Har som vanligt en helt galet och så mycket har hänt att jag inte ens vet var jag ska börja om jag skulle berätta. Kort sagt gör jag upp med all spiritualitet, och finner ett nytt sätt att navigera helt utan några idéer om någonting. Ur det perspektivet är jag mest här för att avsluta, knyta samman och kanske döda en eller annan buddha.

Intressantare är dock det här: Går det att leva i en Hennessy Hammock i Himalaya? Vi får se! Alla Indier tycker jag är helt tokig när jag berättar min idé (Det finns björn! säger dom) och här är inte rätt ställe att börja (för slyig skog, för befolkat), så den delen av resan börjar om någon vecka eller så, när jag ger mig ut i vildmarkerna(?) längre norrut.

Hittills har jag för övrigt haft galen nytta av allt jag snodde med mig från lagret innan jag åkte — liggunderlag och sovsäcksliner har räddat mig från smutsigt tempelrumsgolv, vattenfilter ska vi inte tala om hur glad jag är att jag har med och ögonmasken har jag lärt mig älska.. Hammocken ser jag sjukt mycket fram emot att använda mer än sporadiskt, men den blir ett kapitel för sig!

Snart väntar bergen. Men först ska jag ta farväl av Mooji i några dagar till. (Farväl? Jag berättar mer sen vad jag menar – om jag lyckas få ner det i ord.) Och sitta här vid min fors och fortsätta min fruktfasta och känna mig lätt, lätt, lätt. Vi ses!

image

image

image

Ps. Jag bröt fruktfastan (efter en vecka) innan jag hann posta det här. En måltid lagad mat, och kroppen plötsligt så tung, så tung. Snabbt det kan vända va? Tror jag går tillbaka till frukt en stund till…

Vandra vidare..
Så här gör du en ”rökfri” lägereld

Så här gör du en ”rökfri” lägereld

Sitta runt en eld är sjukt mysigt. Och det kan också vara ganska jävligt. Oavsett hur vinden blåser verkar det som allt röken alltid söker sig till dig. Kan det verkligen vara så? Eller är det samma fenomen som gör att det alltid känns som att du cyklar i motvind – någon slags murphys lag?

Det går att bygga en eldstad som löser det där problemet. Kort sagt handlar det om två faktorer: För det första behöver din eld gott om syre, och det får den genom att bygga din eldstad rätt. Sedan finns ett litet tips om hur du ska lägga stenarna runt eldstaden för att syretillförseln ska bli optimal, och luften/röken gå där du vill (alltså inte rakt mot dig). Några minters film kanske är överflödigt – bilden ovan räcker egentligen. Knepet är att ha en stor sten i ena änden, och skapa en korridor för luften att flöda genom. Enkelt, praktiskt, men inte särskilt välanvänt.

Anledningen till att röken söker sig till dig, är att luften mellan elden och dig värms upp, och det skapar ett luftflöde för röken att följa. Genom att placera en stor sten i ena änden avleder du röken genom att göra luften varmare där.. eller något åt det hållet.

Klart värt några minuters youtubande, om det sparar dig många timmar från kisa från rök i ansiktet. Happy camping!

Vandra vidare..
Vi tittar på nya DD Superlight lättviktshammock

Vi tittar på nya DD Superlight lättviktshammock

I dagarna gav jag mig ut till Färnebofjärdens Nationalpark för att vandra benen av mig, mumsa smultron och bli uppäten av mygg. Och för att testa den nya DD Superlight-hammocken jag peppat inför. Fyra-fem långa barfotamil och två myggomgivna nätter senare är det dags att lägga min dom. Kan DD Superlight fungera som ett alterantiv till kära Hennessy Hammock?

Packstorlek

dd-packstorlek

Vi börjar med packstorleken. Med sina 920 gram – varav nästan hälften utgörs av regnskyddet – är packstorleken imponerande liten. Hängmattan får lätt plats i din hand. Myggnätet är marginellt större och även regnskyddet håller en klart imponerande storlek. Jag packar ner hängmattan, ett liggunderlag (för att det väger mindre än en underblanket och för att jag vill ha möjligheten att sova på barmark infallet skulle komma)

Vandringen börjar..

farnebofjarden1

farnebofjarden2

Jaha, men hängmattan då?

Ok, till hängmattan. Första natten står jag i en halvtimme i mörkret och äts upp av mygg samtidigt som jag försöker fatta hur jag sätter upp DD. Systemet med whoopieslings och repöglor som karbinhakar är lättvikt, men också lite krångligt. Åtminstone innan man får till knycken. Spontant känns det väldigt tunt, mycket tunnare snören än på Hennessy Hammock. Men så är det superultralättvikt…

Den första känslan av hängmattan är härligt (trots myggen). Tyget är tunt, skönt ”fallskärmsmaterial” som är behagligt att hantera. Däremot är den liten, mycket mindre än den Hennessy Hammock jag är van vid. Jag inser mer och mer att för att få något superultralättvikt behöver man kompromissa bort överflödigt. Som utrymme och komfort.

Hängmattekitet är lite klurigt att sätta upp. Själva hängmattan har tydliga och fina instruktioner och är inte särskilt komplicerat ens i mörker. Myggnätet kommer helt utan instruktioner och jag inser först när jag satt upp hängmattan att myggnätet ska träs igenom snörena. Bara att knyta ner ena sidan, trä den genom myggnätet och börja om. (Regnskyddet testade jag aldrig, för det var stjärnklart och jag ville mest sova.)

Till skillnad från Hennessys hängmattor är DD:s myggnät separata från hängmattan. Det ger en frihet att välja myggnät eller inte – perfekt för daghäng eller myggfria nätter då det inte är något i vägen för att titta på stjärnorna. Men i Färnebofjärdens myggparadis är det inte bästa idén. När jag väl försöker sova på natten visar det sig att myggorna hittar in ändå! Myggnätet är lite väl tight tilltaget, att när jag vänder mig i hängmattan åker ena kanten upp och skapar en glipa där myggen kan smita in. Halvokej i Sverige. Absolut inte okej i tropiskt klimat där det känns som en bra idé att skydda sig mot malaria och denguefeber. Kanske gjorde jag bara fel – andra har svurit på att deras hammockar är helt myggtäta – kanske var det att jag valde liggunderlag istället för underblanket (i ren lättviktsfilosofi), eller kanske är myggnätet – som träs över hammocken och dras ihop med en dragsko undertill – inte den smartaste lösningen.

Ytterligare något jag inte riktigt gillade var hur nära ansiktet myggnätet är. DD Superlight är lättvikt, men tyvärr inte alls rymlig. Kombinerat med att myggor smiter in är jag inte säker på om bzzzzzet jag hör kommer från alla tusen mygg utanför myggnätet eller om det är ännu en mygga som tagit sig in och vill äta mig.

Sovkomforten var dock skön, trots storleken och trots liggunderlaget. Eftersom hängmattan är rak, till skillnad från Hennessys vridna – böljar hängmattans kanter upp som en skön kokong. Å andra sidan blir sovpositionen lite banan och jag försöker krypa ihop i alla möjliga ställningar, något som hammocken inte riktigt ger rum till. Trots det, och trots myggen som smiter in, blir det ändå två härliga nätters sömn.

DDsuperlight2

DDsuperlight3

DDsuperlight4

DD Superlight – sammanfattning

+ Imponerande liten packstorlek.
+ 920gram!
+ Smidigt system att hänga upp, utan att det tar plats.
+ Snygg (ja, det är viktigt)
+ Bra kvalitet
+ (Trots allt) bekväm för sin storlek
– Lite för mycket komfort bortkompromissad
– Separat myggnät som inte håller tätt(!)
– Myggnätet alldeles för nära ansiktet

Spontant känner jag att Hennessy Hammock Explorer är värt sitt extra kilo – räknat med ytterligare nästan två kilo underblanket och sovsäck så väljer jag hellre 3.5kg god komfort än 2.5kg halvbekväm ultralättvikt. Som nödhängmatta, eller alltid-redo-hammock är DD Superlight dock utmärkt!

Jag var exhalterad över DD Superlight som backpackinghammock – fungerar ju bra från allt till att hänga hängmattan vid lilla boendet, till att dra ut i djungeln – men hittar jag inget sätt att göra myggnätet absolut tätt känns det inte riktigt som en bra idé. Jag ska försöka få tag på en av Hennessys ultralätta modeller och jämföra.

Kan tillägga att det här var min första DD Hammock, efter några år med Hennessy, så det är säkert en del ”kulturella” skillnader jag inte vant mig vid ännu. Men som det är nu skulle jag föredra Hennessy Hammock tio gånger av tio.
Har du själv testat DD Superlight? Dela gärna med dig av dina erfarenheter!

Och så det där med Färnebofjärden…

Färnebofjärden är en Nationalpark, så det råder campingförbud där, förutom på vissa anvisade ställen. Dock är det lätt ordnat genom att gå en bit från vattnet, så kommer du ut i ”vanlig” skog där allemansrätt råder. Dock behövs det inte – kring Nationalparken finns ett antal vindskydd och stugor som står öppna för vem som helst att sova i. I anslutning finns också torrdass och intrycket av de flesta ställena var att de var himla fräscha och fina. Men stugorna verkade inte användas särskilt ofta, trots att de fanns både sängar (ta med eget liggunderlag) och kamin.

Så det finns alltså massa stugor i skogen, som går att låna för en natt, helt gratis och utan bokning. Och istället trycker vi ihop oss på campingar och betalar massa pengar för det. Ännu ett av de där mysteriena jag inte förstår. Men tack Länsstyrelsen, eller vilka ni nu är, för den fina servicen ni fixar!

stuga1

stuga2

Vandra vidare..
Hennessy Hammock – tips och tricks

Hennessy Hammock – tips och tricks

Jag måste erkänna att jag är lite kär i min Hennessy Hammock. Jag hade i många år tänkt på att göra en sån här hängmatta. Myggnät och regnskydd och bekväm och genomtänkt. Därför blev jag så lyrisk när jag sprang på Hennessy Hammock. Nån hade redan löst alla problemen jag fnulade över. Men allt har plats för förbättringar, och genom att ha sovit några hundra nätter i min hängmatta – och packat upp&ned den lika många gånger, har jag listat ut några små saker som gör livet enklare och effektivare:

  • Använd tältpinnar för att fästa stabiliseringslinor och regnskyddet, så slipper du leta pinnar eller något att knyta kring. Du behöver 4 tältpinnar för Expedition och Explorer eller 6 för Safari.
  • Häng din vattenflaska på linan som håller uppe myggnätet, med hjälp av en sån där liten flaskhållare på karbinhake (finns på t ex Clas Ohlson) eller var kreativ med ett snöre.
  • Häng en pannlampa i linan. Eller ha en liten pyttediodficklampa stor som en tumme hängandes i linan alltid. Det blir liksom lättare att se. Mobilficklampa kan läggas i nätkorgen.
  • Sätt fast väskan i fotändan, inne i hängmattan. Antingen kan du fästa en karbinhake i öglan längst in på myggnätslinan, vid fotändan, eller så kan du lösa det genom att sy fast en ögla av snöre långt upp i fotändan, och så fäster du väskan med en karbinhake.
  • Använd snabbupphängningsband! Antingen kan du bygga själv av metallringar och karbinhakar och dina originalband, eller så kan du köpa ett färdigt kit i butiken. Planerar du hängmatta mycket kommer det spara dig många, många knutar. Och mycket tid.
  • Ha hela ditt sovkit i en kompressionsäck. Hur jag gör förklaras i förra inlägget. Se bara till så att inte vara oförsiktig och skada sovsäck eller myggnät.

Har du egna tips och trix? Berätta gärna i kommentarerna, eller hör av dig!

Vandra vidare..
Undertäcken och övertäcken (till Hennessy Hammock och andra hängmattor)

Undertäcken och övertäcken (till Hennessy Hammock och andra hängmattor)

Hennessy Hammock är ett komplett sovkit, med hängmatta, myggnät och regnskydd. Det enda du behöver skaffa till är saker som håller dig varm. Alltså sovsäck och liggunderlag. Eller någon variant av dessa.

Bottenisolering är viktigt

Det viktigaste för en god natts sömn, som en del missar, är att du behöver isolering undertill. Ett liggunderlag går jättebra, bara det är något som isolerar där sovsäcken annars trycks ihop mot tyget. Liggunderlag riskerar dock bli lite bökigt och kan glida runt. Därför föredrar många hardcorehängmattare underquilt, alltså ett undertäcke.

En underquilt är som en halv sovsäck, som spänns fast på undersidan av hängmattan, alltså utanpå. På så sätt trycks isoleringen inte ihop av din kroppstyngd, så du behåller din kroppsvärme och skyddar den från elaka kalla vindar.

Dessutom finns flera olika alternativ, t ex Hennessy Hammocks eget 4 season insulation system, som jag dock inte fått äran att testa ännu.

Saker att tänka på vid val av underquilt och sovsäck, är platseffektivitet, bekvämlighet och pris. Ett liggunderlag för en tjuga från rusta fungerar bra, åtminstone på sommaren. En underquilt går på någonstans mellan 1200-2500kr. Syntetfyllning tar generellt större plats, men är billigare. Dun är lättare, värmer bra, men är dyrare och kan dra åt sig fukt. (Dessutom kanske det är bra att fundera på någon etisk aspekt när det kommer till dun?). Jag varierar mellan SnugPaks underquilt och en av dun från ukhammocks. Dock faller valet ofta på SnugPaks syntetquilt, även om den tar lite större plats och är lite tyngre. Den är bredare och jag tycker den isolerar bättre mot vind. Är det riktigt kallt (typ kallare än -10c) använder jag båda två. Och är det riktigt, riktigt kallt, eller om jag bara är sugen på något luddigt, tar jag med mig en fårfäll att ha i hängmattan…

Sovsäck, topquilt eller duntäcke?

Skaffa en bra sovsäck om du vill bli mer vän med skogsnätter. Det är värt det. Jag har två sovsäckar, båda av dun. Den ena är klassad till några minusgrader men blir för kall när det är varmare än så. Den andra är en Marmot Neverwinter, comfortgräns på -16 och den håller nästan vad den lovar. Stor, mjuk, fluffig och orange. Och tokvarm. Vintersovsäcken åker fram någon gång i oktober-november och stannar till april eller så. Kalla sensommarnätter tar jag med mig en extra filt eller tar på mig ylleunderställ.

Det kan argumenteras att sovsäck är slöseri med packvikt, eftersom fyllningen undertill trycks ihop och inte ger någon värme. En del föredrar därför en topquilt, ett topptäcke. Alltså andra delen av undertäcket. SnugPak har en topquilt, Bushcraft quilt, med stora flikar att vika in så ingen kalluft smiter in. En smart lösning för att spara lite plats.

Lyxcampar du, typ är på biläventyr och stannar till i skogar längs vägen, eller har hängmattan som en gästsäng i trädgården, är kombinationen uderquilt – skön (tunn) kudde och duntäcke helt fantastisk. Det behöver inte vara någon sovsäckig upplevelse att sova i hängmatta. Se bara till att täcket är tjockt nog så du slipper frysa.

*

Kort sagt. Skaffa bra prylar så slipper du frysa. Sen finns små saker som gör det ännu enklare. Och små smidiga tips jag lärt mig under åren med hängmattande. Mer om det i nästa post..

Vandra vidare..
Hängmatta är the shit

Hängmatta är the shit

Ryktet går. Du har kan hört från en vän eller en väns väns vän. Hängmatta är the shit. Att det plötsligt är bekvämt att sova i skogen. Att det går att bara dra ut en natt, hänga vid någon fin sjö, göra upp en eld och låta naturens reaktioner på solnedgången bli ett skådespel som vi lätt glömmer bort i vardagen.

Jag vet inget bättre sätt att ta en paus, än att ta min hängmatta och gå ut i skogen. Även – speciellt – om jag suttit inne och jobbat hela dagen. Ta med hängmattan och en termos te och gå till någon närbelägen vacker plats, om jag är välsignad nog att ha någon sådan plats nära där jag är. Låta kvällen vara i naturen istället för framför datorn med sociala medier-giftet i venerna.

Även när det är kallt ute, är det värt att ta en natt i skogen ibland. Vandringen håller mig varm, te gör jobbet när jag sitter en stund, må vara vid en sjö, vid en eld, på en sten, vid en ravin, uppe i ett träd eller på en stubbe en stund och bara landar i den självklarheten som har sin vila därute. Låter rötterna leta sig ner i jorden lite. Är det varmt nog sitter jag gärna barfota, låter kroppen helt jorda sig…

Hammocken har jag med mig i en stor kompressionssäck, nedpackad med regnskydd, underquilt och sovsäck på plats, och med snabbupphängningsband med karbinhakar. * Ok, nu kanske ni tror att jag bara vill sälja hängmattor och grejer. Men mest vill jag göra skogen mer tillgänglig. Och inte genom att asfaltera stigar. Utan att leva med den utan att lämna några spår. Allt jag behöver göra är att haka fast hammocken runt ett träd, dra den ur kompressionssäcken och haka fast den runt nästa träd. Jag sätter fast stabiliseringslinorna med tältpinnar och eventuellt behöver just justera spänningen på hammocklinan. Men det är allt. Det går på riktigt att göra på under en minut. Bäddat och klart.

Hela sovkitet väger inte mer än några kilo. Jag spänner fast det på ryggsäcken (alltid med: termos, skrivbok&penna, vattenflaska. Glömmer ofta: pannlampa, vantar.) eller på pakethållaren när jag cyklar ut i skymningen. Jag har det alltid i bilen när jag turnerar, så jag kan hälsa på vänner men ändå ha med mig mitt eget space. Min egen lilla rymd. Min plats här på jorden.

I nästa inlägg pratar vi om varma saker. Ha det så fint i skogen så länge. Håll er varma och torra och lämna naturen lika vacker och orörd som ni fann den. ♥

Vandra vidare..
Hammocksäsongen är inte över än!

Hammocksäsongen är inte över än!

Sommaren tog något slags tvärstopp såhär sent i september, och just som vi hunnit vänja oss vid trettio grader och sol börjar nattemperaturen redan krypa ner mot nollan. För många är hängmatteäventyrande associerat med sommar, eller kanske en och annan varm vår- eller höstnatt, men faktum är att det går utmärkt att sova i sin Hennessy Hammock mitt i vintern!

Själv har jag en vinterbonad hängmatta, och även om jag för i år flyttat in i en liten stuga i skogen med öppen spis händer det att jag ger mig ut en natt då och då för att vara alldeles själv, alldeles långt ute.

Så här överlever jag i min Hennessy Hammock i tio minusgrader:

1. Varm sovsäck! Själv använder jag Marmots Never Summer som är comfortklassad till -16 grader. Även om klassningarna ofta är lite överdrivna så är den tjock och värmer gott. Dun är att föredra vid sådan här kyla, och jag vill minnas att Marmot har åtminstone lite etiskt tänk kring sitt dun.

2. Isolering undertill är minst lika viktigt. Det kvittar hur tjock sovsäck du har om den trycks ihop mot hängmattan och kalla vindar äter dig underifrån. Jag har vänner som klarar sig vintertid med olika typer av liggunderlag. Själv föredrar jag underquilt – jag vill ha så lite som möjligt som kan knöla sig inne i hängmattan.

Jag använder underquilts både från Snugpack och UKhammocks. Är det riktigt, riktigt kallt så använder jag båda.

3. Ylleunderställ! Det finns inget bättre mot kyla än ylle, ylle, ylle. Investera i ett bra underställ. Eller två. Det kommer göra att du är varm och skön genom hela de där nätterna där alla dina polare är helt stelfrusna. (Får jag göra lite reklam är är Janus underställ helt fantastiska..)

4. Använd mössa. Den friska luften är skön, men mycket värme försvinner från huvudet, så håll knoppen varm.

Var inte rädd för att sova ute på vintern. Och är det för obekvämt att knyta massa knutar för att sätta upp och ta ner din Hennessy Hammock, varför inte investera i ett snabbupphängningssystem?

Det var det. Ut och hängmatta nu! :)

Vandra vidare..

Vill du ha ett fint mail ibland?

Vi vill dela fint med dig. Och kanske en och annan rabattkod.

Vi skickar högst 2 mail om året och delar givetvis aldrig din epost. Lovar ♥

Tack! Nu har du gått med.