Att komma hem…

Jag är visst i Sverige igen. Mina fötter landar på jorden, jag drar ett djupt andetag av den friska luften… och det är som om jag aldrig lämnat. Att komma hem är så självklart, så enkelt.

Melatoninet stämmer inte riktigt överens med solen och kroppen tror att det är mitt på dagen när jag vaknar upp i ottan. Ostmackor är inte vad kroppen mår bäst av, men jag har längtat, och det är så himla föräldrahem och så himla sverige och jag njuter av varje tugga. Sätter mig och jobbar några timmar, och det slår mig hur lätt det är att ställa om.

Ena dagen Chiang Mai, massagekurser och lyxmatsäventyr med Sabine. Två dygns resa senare, en natts sömn i bekväm säng, rena lakan och svalt tyst rum, och det är som om den där andra världen aldrig hänt. Som en dröm om en dröm. I en dröm. Och det där Indien jag minns något någon gång… Seen and gone.

Vardagen. Den är så himla fin. Och jag inser hur himla fina mina föräldrar är. Hur självklart det är att ställa ned min väska i det lilla gästrummet och inte ha en aning om hur länge jag stannar eller vad som händer härnäst. Det slår mig hur himla fina alla människor är, alla strålande Buddhor som vandrar runt, låt vara barfotahippies eller sönderstressade affärsmän eller min modiga mormor. Alla är så himla fina.

Och skogen! Hela min själ sprudlar tillsammans med vitsippor och blommande träd och små blad som stilla exploderar. Hemma är i det inre, inte i yttervärlden, men det är något med den svenska skogen, något som drar, som lockar, när jag inte är där. Hemma. Sinnet roar sig med att finna fina hängmatteträd där skulle kunna bo en natt eller två när längtan slår in.

Så. Kära vänner, klienter, bloggläsare, änglar, buddhor. Jag är hemma igen. (Inte för att jag någonsin varit någon annanstans än hemma, men, ja, ni förstår..)

Min telefon gav sig av på äventyr i någon annans ficka, så jag har inga telefonnummer alls kvar. Tycker du jag kanske borde ha ditt nummer, skicka ett sms till 0738-484225 och säg vem du är så vet jag. Tycker du det är dags att boka tid för en massage, inte minst för att se vilka underbara nya tekniker och principer jag lärt mig de senaste veckorna, hör av dig så kommer jag och hälsar på. Eller tycker du bara att det vore himla fint att ses, så bara önska, så misstänker jag att det sker förr eller senare, om gud vill. Det går också bra att vinka.

All kärlek till er, älskade, vackra vänner. Minns allt vackert i världen, och minns lärdomen i att allt är precis som det är, och att det inte kan vara på något annat sätt, och att vi således lika gärna kan älska det som är, just för vad det är.

Vi ses bland stjärnor och himlar. Bom.