Är det dags att bryta några vanor?
Skrivet av momo den Jun 14, 2009 i Kärlek & Pepp! | 8 kommentarer
Förr eller senare kanske det är dags att bli medveten om och bryta beroenden du samlat på dig under livet. Det kan vara droger som kaffe, alkohol, cigaretter, läkemedel, narkotikaklassade substanser eller socker och snabba kolhydrater. Men det kan också vara TV, osunt användande av Internet, skvaller eller känslostämningar.
En del beroenden faller man bara in på när det finns tillgängligt. Det är lätt att fastna i timtal framför TVn med fjärrkontrollen i handen, men det är inte så många som får akuta abstinensbesvär av några dagar utan TV (eller?). Andra beroenden som är mer kemiskt bundna, som rökning till exempel, finns alltid i bakgrunden. Nikotinbegäret kan vara väldigt subtilt, så man inte lägger märke till det, men det finns där. Och man kan aldrig vara helt tillfreds utan drogen, som kroppen behöver ständig påfyllning av.
Livet behöver inte kretsa kring beroendet så radikalt som hos heroinisten för att det ska ha en negativ inverkan på oss. Lever man ett oreflekterande och omedvetet liv gör det inte så mycket. Man agerar ofta automatiskt efter handlingsmönster och droger blir bara en del av ritualen. Är man nöjd med morgonkaffe, cigaretter, döva sockersuget med godis mellan måltiderna och att spendera nästan varje kväll i TV-soffan så okej. I de fallen är beroenden en del av den dagliga rutinen. Dessa människor tenderar hålla sig starkt till sina ritualer och blir osäkra när de bryts. Beroendena och handlingsmönstren blir en slags trygghet i den här världen, något som hålls kvar när allting runt en är föränderligt. Beroenden håller oss kvar i upprepande tankemönster. Upprepande tankemönster skapar beroenden.
För andra står beroenden i vägen för utveckling. Om man börjar vidga sitt medvetande och närvaro, genom exempelvis meditation, så blir det förr eller senare ett naturligt steg att ta sig ur det som dimmar ens medvetande, det som står ivägen för klarsyn. Beroenden är luriga och man kan i åratal lura sig själv att det är något annat som måste ske för att kunna utvecklas vidare. Men har man väl sett mönstret och brutit beroendet ter det sig ofta väldigt tydligt i efterhand.
Beroenden är också ett av de effektivaste sätt vi har för att döva och dölja känslor. Vilka rökare tänder inte en cigarett när de blir upprörda eller stressade? Vad är hetsätning, oavsett omfattning, om inte ett sätt att undvika möta sina egna känslor? Eller alkoholdrickande eller kodein eller överdrivet TV-tittande… Så länge vi är fast i beroendet undanhåller vi också dessa känslor för oss själva. Det först när vi bryter våra automatiserade försvarsmekanismer och istället bara iakttar oss själva som dessa känslor kan komma upp till ytan. För att därefter försvinna när de väl erkänns.
En känsla som känns och erkänns är väldigt kortlivad. Ofta känns den bara intensivt i några sekunder, innan den klingar av eller ger plats åt en annan känsla. Känslor som undanhålls och trycks ner kan ligga och bubbla ett helt liv. Med kroppsliga och själsliga spänningar som följd. Beroenden blir på så sätt en negativ spiral.
Det handlar egentligen bara om lyssna på sin kropp. Att se och acceptera vad som händer inom en. Kroppsliga symptom är direkt kopplade till känslor, och spänningar uppstår först när man inte lyssnar på och accepterar vad som händer inom en.
Givetvis kan huvudvärk bero på att man varit ute för länge i solen eller druckit för lite. Alla kroppsliga symptom är inte nödvändigtvis undertryckta känslor. Emellertid tror jag det finns en kvalitativ skillnad i olika typer av symptom. Blir man uppmärksam nog lär man sig till slut att känna skillnad på en spänning som härrör ur känslor och en som är mera rent fysisk. Ibland är det båda delarna.
För att kunna lyssna på sig själv och veta vad som händer inom en måste man skala bort alla lager av störningar. Beroenden är som ett brus, ett lager som ligger runt den tysta kärnan som är ens varande. Har man väl börjat skala bort ett lager, och upptäckt hur mycket som finns där under dimslöjan går man gärna vidare på den vägen. När man upptäcker hur mycket klarare sinnet blir utan något beroende som dövar upphör man gärna med andra beroenden. Förändringen går i en positiv spiral. Ju fler beroenden man upphör med, desto lättare är det. För ju närmare sin kärna man är, ju mer man kan vara lyhörd för sina behov, desto mindre behov har man av att tysta behoven.
Det svåraste är att vakna upp och ta första steget. Resten brukar gå av sig själv. Och det är en resa in mot dig själv, kantad av glädje och en hel mängd upptäckter kring vem du är. Är det dags för dig också?
? beroende, meditation, vanor, utveckling, medvetande, vipassana, vakna
8 Comments
Trackbacks/Pingbacks
- Utvalda inlägg 2009 | Momo Jord - [...] Är det dags att bryta några vanor? [...]
Submit a Comment
Vad är ”osunt användande av Internet”, som du jämställer med en drog, för något…? Kan allt som en del anser onormalt klassas som drogmissbruk nuförtiden? Vem bestämmer vad som är godkänt beteende och vad som ska brännmärkas?
@Göran
Jag syftar verkligen inte till att sträva efter en normalisering eller klassa avvikelser som drogmissbruk och därmed ”dåliga”. Däremot vet jag många som ”fastnar” på internet mycket längre än vad de mår bra av (däribland jag ibland). Jag tycker det är lätt hänt att ibland hamna i ett smått apatiskt tillstånd då man mest sitter och reloadar sidor eller slöklickar, ungefär som att zappa runt bland tv-kanaler. Det är inte onormalt. Det skall inte heller stigmatiseras.
Däremot vill jag föda en liten tanke. Vad gör man med sitt liv? Vad mår man bra av, vad mår man inte bra av? Vad är aktiva, medvetna val, och vad bara ”händer”? Kan man förändra något, för att själv må bättre?
Ur ett kulturvetenskapligt perspektiv är en sjukdom — om vi nu sträcker definitionen så långt att det innefattar beroenden — en avvikelse från normen. Det som anses onormalt är dåligt och måste normaliseras. Därför tänker man inte på socker, koffein och ägna timmar och timmar i tv-soffan, som beroenden — för att det är normalt. Allt som är normalt är inte bra. Allt som är onormalt är inte dåligt. Ingen annan kan avgöra för någon annan. Jag vet att jag mår bättre när jag inte är fast i repetetiva mönster — beroenden. Jag vet att våra kroppar mår bättre av att röra på sig. Som massör vet jag hur mycket stryk kroppen tar av att sitta framför en dator flera timmar om dagen. Och jag tycker det ter sig ganska uppenbart att kroppen mår bättre av att belöningssystemet inte störs av kemiska tillsatser.
Den enda som kan bestämma vad som är ”godkänt beteende” är du själv. Att brännmärka något leder ingen vart.
Hmm det kanske man får avgöra själv.. granskar man sig själv så märker man nog om man gör något som är överdrivet.. Det blir ju ett”drogmissbruk” när man överdrivet gör en ”sak” (tex använder internet för mycket).. men som sagt det får man granska själv…
Jag har beteenden som jag… kanske inte direkt mår dålgit av på något sätt, men som inte heller ger mig särskilt mycket.
I den här artikeln så pratar du bara om att inte göra saker (bortsett från meditation, som jag ska ge en lite mer seriös chans). Antihandlingar är inte mycket till beteenden, vad ska man göra istället?
Nyskrivet: Tidningen SvD är irrelevant när man väljer media att konsumera
Tack för påminnelsen! Göra är bättre än inte göra.
Bryta vanor behöver dock inte vara anti. Det kan vara en intressant medvetandegörandeprocess. Som kräver aktiv handling, om det så är ”sitta still, göra ingenting.”. Lära känna sina omedvetna mönster är ett ganska fett äventyr.
Jag säger inte åt någon att sluta dricka kaffe, röka cigaretter, titta på tv, sila heroin. Beteendeförändring är väldigt ”platt”. Det fungerar absolut bra för rent destruktiva/handikappande beteenden (KBT t ex), men just dessa vanemönster som ”inte är så farliga” är otroligt intressanta att utforska. Det där med upprepande tanke/känslomönster är något som uppkommer i många nivåer av ens medvetande.. och hur de tar sig yttring i beroenden och vanemönster är ett tydligt sätt att se och ta itu med dessa mönster. Det behövs, anser jag, för att kunna stilla och slipa sinnet såpass som behövs för att riktigt gå på djupet med meditation.
Går det att vara beroende av något om man är helt medveten om dess verkan?
Självklart kan man vara beroende av något och väl medveten om effekterna…
Jfr kvinnor (en del) och choklad. De måste ha det, men är väl medveta om att ridbyxelåren kommer med en gång.
Det är väl likadant med mig och Tacos, antar jag.
Cigaretter orsakar många sjukdomar, men ändå suger många på dem. Det är i dagens tidevarv inte okunskap som ger detta…
Nyskrivet: Reginald Clemons
Tack för att du delar med dig av livspeppande tankar genom din blogg! :0)
Tänkte på det där med att byta ett beroende mot t.ex. meditation. Om man mediterar varje dag, istället för att t.ex. ta en drog eller slösurfa. Kanske till och med börjar känna att man Behöver meditationen för att fungera normalt. Kan man då inte jämföra meditationen med ett beroende?
Jag tror att vi människor oftast söker beteendemönster som vi kan slappna av i och känna oss trygga med, just för att det är invanda mönster i vardagen. Det vill säga: inga nya intryck som måste bearbetas och analyseras. Efter att ha mediterat ett tag så känner man sig kanske (Jag har inte mediterat mycket, så jag vet inte..) tryggare i meditationen och kan lära sig att slappna av i den.
Bara en tanke som jag fick när det kändes som du såg meditation som ett ”alternativ” till beroenden som zappande på tv. Kanske egentligen bara att man byter ett beroende mot ett annat som visserligen är mer hälsosamt, men å andra sidan kan göra att man känner sig otillfreds utan det istället.
För att släppa beroenden och dessutom utvecklas kanske man borde försöka ha flera olika alternativ och inte låsa sig till att t.ex. meditera varje dag heller. Meditera ibland. Kanske simma ibland? Yoga, massage, Thai Chi, springa, etc.. Göra Något bara, med en aktiv strävan att göra saker som man känner är nyttiga och som man mår bra av.
Men ett liv med invanda mönster är ett liv utan rörelse. Även om det invanda mönstret är nyttigt.
Tack för den mest inspirerande bloggen jag känner till!
Kärlekskram till Dig! (Med stort D, som när man får ”personlig” reklam..)
JA! <3