Då och då dimper det ner ett mail från någon som läst bloggen. Ibland innehåller mailet en fråga av mer allmän karaktär. Jag tänkte det vore trevligt att dela med mig lite av mina svar och tankar kring dessa specifika frågor. Här kommer ett.t Ni är givetvis alltid välkomna att maila mig om ni vill något.
hej,
jag råkade snubbla över din sida och läste din historia… det låter helt fantastiskt och inspirerande speciell en så här bakis dag som idag. Ibland undrar jag vad det är som stoppar en från att ha ett meningsfullt och medvetet liv .. jag kommer inte riktigt till något svar. Det är bara till att konstatera att man måste svara på den frågan om man ska gå vidare .. har du nåt vettigt att säga?
peace
Hej!
Klurig fråga. Vad hindrar en från att leva ett meningsfullt och medvetet liv?
Två svar dyker upp för mig.
Det första är helt enkelt okunskap. Som barn av den självförverkligande åttiotalistgenerationer har jag ofta sett på äldre generationer, och undrat, shit, hur kan de göra så här? Hur fattar de inte bättre? Jag är uppväxt med kass mat (a k a ”husmanskost”), att man ska ta huvudvärkstabletter om man har ont i huvudet osv.
Alla gör så gott de kan. Men det första steget till medvetet leverne kan vara ett stort steg.
Det kan dessutom vara obekvämt. Vilket tar mig till det andra svaret. Som är lite jobbigare, eftersom det bara hänger på en själv.
Lathet. (Eller bekvämlighet om man så vill.) Sorry, men precis så enkelt är det. Har man väl vetskapen är det bara upp till en själv att göra allt det där man vet att man borde göra för att må bra. Ibland kan det vara fett jobbigt. Äta socker, röka cigaretter, dricka alkohol, knarka, allt det där är dåligt. Men har man en livssti l eller social gemenskap som kretsar kring det kan det vara svårt att bryta sig ur.
Jag vet att jag mår galet bra av att meditera varje dag. Ändå händer det ibland i långa perioder att jag inte gör det alls. Jag vet hur maten påverkar mig och att gifter förstör mig, ändå tog det 27 år innan jag la ner den där osunda maten; fortfarande kan processad mat locka mig.
Fast.. hur jobbigt det än låter, så tror jag lite det handlar om att inte göra en stor grej av det. Medvetande föder handling automatiskt, om man bara väljer att lyssna till sig själv. Vet jag hur skräpmat påverkar min kropp och själ så undviker jag det. Vet jag hur negativa känslor påverkar mig ser jag till att bli medveten nog för att bemästra dem, eller inte låta dem få fritt spelrum. Vet jag att mitt liv blir enklare och trevligare om jag är glad och trevlig mot alla jag möter (eller så många jag pallar med om jag har en keff dag) så är det värt att anstränga sig att göra det.
Lathet är kärlekens motsats, skrev nån känd psykiatikersnubbe nån gång. Kärleken då i termer av den ihopbindande flödande kraften. Att leva medvetet kräver ansträngningar; åtminstone i början innan det börjar flöda av sig själv. Sen är det bara att flyta med. Svårare än så behöver det inte vara.
Oj, det finns så mycket att svara, men hoppas jag lyckats träffa något rätt. Att förstå att man har fullkomlig makt över sitt eget liv, att man kan förändra och påverka allt som sker; då är det bara att bestämma sig för hur man vill leva, och leva precis så.
Lycka till! ![]()
Momo ♥