Du är frihet. Du är liv.

Momo Jord-Butiken

Jag stängde av datorn. Gick ut i solen. Satte mig på ett fallet träd vid en bäck som bildades av den smältande snön. Vårfåglarna hade börjat kvittra, fjolårslöven låg kvar som ett täcke över marken.

Nu säljer jag hängmattor. Och annat som gör det lättare att ta sig ut i naturen. Och kanske stanna där en tid. Välkommen »

Mest sålda

Nytt i butiken

Höstrea!

Finns något måste det innefatta allt

I svallvågorna av helgens demonstrationer går samtalet in på ondska i världen. – Det är en sak jag inte riktigt förstått med dig. Ena stunden är allt perfekt, allt är ett och precis som det ska… och andra stunden är det typ raka motsatsen. Essingeleden susar fram...

När du får oväntat besök

Plötsligt händer det. Eller så har det hänt länge, men plötsligt märker du det och du kan inte längre slå bort det smärtsamma faktumet: En gång var du vaken och nu är du det inte längre. Sömnen smyger sig på och drömmen tar över berättandet. Jagidentiteten kliver in i...

Vi tittar på nya DD Superlight lättviktshammock

I dagarna gav jag mig ut till Färnebofjärdens Nationalpark för att vandra benen av mig, mumsa smultron och bli uppäten av mygg. Och för att testa den nya DD Superlight-hammocken jag peppat inför. Fyra-fem långa barfotamil och två myggomgivna nätter senare är det dags...
Om skogen. Och träd som pratar med varandra. Och människor som hugger ner dem.

Om skogen. Och träd som pratar med varandra. Och människor som hugger ner dem.

 

Träd pratar med varandra. Träd hjälper varandra att överleva. Se filmen ovan och få en liten, liten inblick i vad som händer där under jorden, där vi inte ser. Och fundera sen på hur sugen du är på att hugga ner hela skiten för att tjäna några kronor.

Med våra förblindande ögon ser vi skogen som råvara, som bränsle till den ständiga hetsen att producera mera, hinna ikapp i BNP-racet och tragiskt nog har vi nästan vant oss vid såren vi lämnar i marken när vi skövlar skog efter skog.
För att någon bestämt att det är okej att göra såhär.
För någon påstår sig äga marken.
Hur sjuttsingen blev det så?

*

Har du varit i en gammelskog någon gång? Om inte, är det inte så konstigt. Bara några futtiga procent av Sveriges skogar är äldre än 150 år. Skogar förvandlas till trädplantager med en livstid på kanske 80 år innan stora maskiner skoningslöst plöjer den på allt som går att sälja.

Jag har turen att bo i närheten av en liten, liten bit skog som inte rörts på åtminstone några hundra år. Jag tar mig dit så ofta jag kan, för att få sitta på ett enormt omkullvält träd, känna den fuktiga doften av nedbrytning och mycel och vara mitt i detta nätverk av liv som får tallåkrarna att framstå som artificiella trädfabriker.

Sättet vi ser på naturen, omvärlden och allt levande omkring oss gör så ont i mig ibland. Hur vi tar oss rätten att mästra och dominera. Hur vi är så rädda för att låta livet ha sin gång att vi måste försöka styra och kontrollera allt.

För att vi är rädda. Någon annan anledning kan jag inte se. Vi är så jävla rädda att inte ha tillräckligt, att inte naturen ska ge oss vad vi behöver för att leva. Så vi tar ansvaret i våra egna händer och producerar så mycket mer än vi behöver för att inte vara offer för naturens nycker, även om det betyder att vi störtar i rasande takt mot vår egen undergång.

Och är vi lyckligare? Har vi högre livskvalitet? Mer fritid?
Vi kanske lever längre, har fler prylar och får mer information, men lever vi bättre?

*

Vi hugger ner skogen, knyter magen, andas i halsen och det känns som vi inte tagit ett djupt, avslappnat andetag sedan före industrialiseringen någon gång. Eller kanske tog vi aldrig det där djupa andetaget när vi kravlade upp ur havet…

När jag tittar på galenskapen ser jag samma mekanism som panikångest. Vi går djupare ner i katastrofen i rädsla för att släppa och se efter vad som händer. Vi är så rädda för att inte vara rädda, för tänk om det finns anledning till fara? Vi håller fast i tiden för att mota bort den skräckinjagande framtiden. Vi eldar på för fullt för att inte vargen ska ta oss. Vi måste ha ökad tillväxt, annars går allt åt helvete. Vi måste andas ut, annars går allt åt helvete, men tanken är så skrämmande att den är förbjuden. Andas ut? Nej, nej. Tänk om det finns anledning till fara?

*

Kanske kraschlandar vi, kanske lyckas vi faktiskt vända paniken och låta pulsen sjunka. Kan vi göra det för sig kan vi göra det tillsammans. Men där är något av ett mysterium. När det är så lätt att vända en nedåtgående spiral i mig, varför är det så trögt som kollektiv?
Kanske för att momentumet är så stort. Och för att så många av oss är så övertygade om att farorna är verkliga. Om att vargen faktiskt kommer och tar oss…

Skogen återhämtar sig, men gör vi det?
Hur länge kan vi leva utan syre?

*

Vi kanske fuckar upp allt, men jag kan ändå inte vara rädd. Träden, blommorna. Himlen och molnen. Stjärnor och universor. En dag här, en dag borta. Har du sett evigheten en enda gång är den obetvivelbar. Ingenting kan tas bort. Vi ser hela världen i de ögonpar vi möter. Lever vi för fullt idag så räcker det. Sprängs solen ikväll har vi ändå levt ett värdigt liv. Låt det ta slut när det vill, så som det vill. Låt oss bygga solceller och spränga kärnvapen. Låt oss kramas och kriga, kämpa emot och kämpa för, för önsketänkande till trots är det det vi gör. Låt oss leva våra roller och låta naturen leva sin. Låt se var den här galenskapen i världen tar vägen. Hur nattsvart kan det bli, och vad som händer sen. Vad händer när ljuset återvänder? Vad händer om vi alla släpper det vi så hårt klamrar oss fast vid?

Jag väntar och ser. Med sorg i sinnet och frid i hjärtat hänger jag i gammelskogen så mycket jag kan innan galningarna hugger ner de sista träden som fått växa fritt..

Sida 1 av 5012345...102030...Sista »

Vi tittar på nya DD Superlight lättviktshammock

I dagarna gav jag mig ut till Färnebofjärdens Nationalpark för att vandra benen av mig, mumsa smultron och bli uppäten av mygg. Och för att testa den nya DD Superlight-hammocken jag peppat inför. Fyra-fem långa barfotamil och två myggomgivna nätter senare är det dags...

Dans med elden..

Utöver sälja hängmattor är min stora passion eldshower. Mest av allt turnerar vi runt landet och uppträder, nu senast djupt under jord och alldeles snart på Kulturernas karneval i Uppsala. Och ibland får vi helt andra typer av uppdrag. Som nu, när vi kontaktades av...

Hennessy Hammock – tips och tricks

Jag måste erkänna att jag är lite kär i min Hennessy Hammock. Jag hade i många år tänkt på att göra en sån här hängmatta. Myggnät och regnskydd och bekväm och genomtänkt. Därför blev jag så lyrisk när jag sprang på Hennessy Hammock. Nån hade redan löst alla problemen...

Solen. Andetagen. Här. Nu.

Allt annat är sekundärt.

Det är så lätt att lura sig att något är viktigt.

Att något måste göras, för att uppnå något.

När det viktiga, det vackra, allt vi behöver finns just här.

Mitt framför ögonen.

Se bara.